Visuell kultur

”Allt som vi tar in genom ögat är visuell kultur”, sa Susanne 

Westerberg på sin föreläsning.

Tanken är svindlande. Färger, riktningar, komposition, blickar... I dag lever vi i ett samhälle där man använder sig av det visuella uttrycket på olika sätt - i ett maktsyfte. En bild har alltid en sändare och en mottagare. Sändaren kan ha olika syften med sitt budskap. De kan vara kommersiella, fungera som propaganda, vara pedagogiska eller kanske rent estetiska.

Ett av våra uppdrag är att lära barnen att man som mottagare blir påverkad av exempelvis media och reklam och att bör man förhålla sig till dessa på ett medvetet och kritiskt sätt. Det som finns i det offentliga rummet påverkar oss vare sig vi vill eller inte.

”Vår tid förödmjukar ögat, säger Malaguzzi. Det gäller därför att ge barn en motkraft mot de kommersiella bildernas förljugna språk, mot reklamens förvanskningar av verkligheten, mot den stress som avtrubbar oss och får oss att kräva allt häftigare impulser för att stanna upp och reagera. Vårt samhälle skvalas över av glättade schablonbilder avpassade för snabb avläsning och konsumtion.

I vår tid ges alltså ögat en allt större roll, understryker Malaguzzi, men syftet är samtidigt bara att utnyttja och förnedra det. En god fostran till att verkligen kunna se måste dels befria från det passiva och osjälviska seendet, dels understödja det kreativa och det kritiska. Skapa en rörlighet i tankar och insikter. Seendets pedagogik handlar inte bara om att se, säger han. Den innebär att tränga in i tingen, tillägna sig, reflektera och kunna ta ställning. Att inse.” (Wallin, 1986, s.73)

Susanne Westerberg menade att vi måste vara visuellt läskunniga och öppna upp för många tolkningar av budskapet.

Att kompetensen att kunna reflektera kring och kritiskt granska bilder och media har en viktig plats förstår man när man läser den reviderade Läroplanen för förskolan . Där kan man läsa att förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar intresse för bilder, texter och olika medier samt sin förmåga att använda sig av, tolka och samtala om dessa . (Lpfö 98/10).

Ur ett pedagogiskt perspektiv, och inom förskolans verksamhet, är det vi som pedagoger som har makten över barnens visuella kultur. Vad vill vi att barnen ska få för visuella upplevelser på vår förskola? Hur kan vi arbeta med de visuella erfarenheter som barnen har med sig och som påverkar dem på olika sätt? Hur är den pedagogiska miljön komponerad?

I ett reggioinspirerat arbetssätt ser man miljön som den tredje pedagogen. Ett forum för möten som är utmanande och inspirerande. Det ska vara en miljö där alla barn har möjlighet att utvecklas och vara kompetenta. Den ska locka till lek, skapande och kommunikation.Vi är sändare genom vårt sätt att planera och organisera den pedagogiska miljö. Vi måste vara medvetna om och förvalta den makten. 

”Eftersom visuell kultur handlar om hur människan utifrån det visuella skapar och förändrar den kultur som omger henne kan det vara viktigt att reflektera över fritidshemmen som visuell miljö”. (Sparrman, 2006. s. 48). I det här fallet beskriver författaren fritidshemmens visuella miljö men det är förstås lika giltigt i förskolan

Vi har makt att låta barnen vara delaktiga i utformandet av förskolans visuella kultur. Det kan vi genom att lyssna, känna in och vara närvarande. Att vara uppdaterad i barnkulturen och barnens kultur är en förutsättning för att kunna möta barnen där de är. Det är en förutsättning att kunna förstå och tolka deras lekar och samspel och för att kunna ta tillvara på barnens livsvärld så att de kan utveckla ett lärande och en förståelse för sin omvärld.

En spännande fråga som väcktes på denna föreläsning var hur man skapar en rytm i miljön - hur är miljön komponerad?

 

Litteratur:

Wallin, Karin (1986). Om ögat fick makt: mer om de hundra språken och den skapande pedagogiken i Reggio Emilia. Stockholm: HLS förlag.

Sparrman, Anna (2006). Barns visuella kulturer : skolplanscher och idolbilder.

Häftad, Studentlitteratur AB