måndag 17 september 2012

Det här är bara början...

En dag sträckte min dotters förskollärare fram en bok till mig och sa:
 - Jag tycker att du ska läsa den här!

Boken som hon gav mig var Karin Wallins bok ”Reggio Emilia och de hundra språken”. Jag läste om ”konsten att mäta ett bord” och om ”de gula prästkragarna”. Jag förundrades över barnens teorier, funderingar och resonemang. Jag fascinerades också över sättet som pedagogerna lyssnade på och respekterade dessa tankar och idéer.

Boken och mötet med pedagogerna på min dotters förskola fick mig att fundera över vad jag verkligen ville göra. Det hade blivit självklart att jag på något sätt skulle arbeta med barn. Jag bestämde mig för att bli förskollärare.

I och med vår flytt från Skarpnäcksfältet tillbaka till Trollhättan valde jag att skicka in en ansökan till Lärarprogrammet på Högskolan Väst. Jag kom in. Mitt intresse för den Reggio Emilia inspirerade filosofin och för de estetiska uttrycksformerna gick som en röd tråd genom hela min utbildning. Jag specialiserade mig inom kultur och skapande och valde kurser där jag fick möjlighet att lära mig mer om Reggio Emilia.

Som nyutexaminerad förskollärare fick jag anställning på en Reggioinspirerad förskola i Trollhättan. Jag mötte fantastiska pedagoger och en spännande och utmanande miljö. Man arbetade med pedagogiska rum och jag blev snart ansvarig för vår ateljé. Tillsammans med Karin fick jag uppleva fantastiska projekt tillsammans med barnen.

När vi utvärderade vårt arbete i ateljén blev det så tydligt varför vårt samarbete och vårt arbete tillsammans med barnen fungerade så bra. Vi har ett gemensamt förhållningssätt. Vi möter samma barn; barn som är kompetenta och fulla av nyfikenhet och lust att lära. Vi lyssnar på barnen och respekterar deras tankar. Vi värderar de estetiska uttryckssätten högt. Vi värderar lärandeprocessen.

Mitt uppdrag som pedagog i förskolan är att skapa möjligheter.

Det gör jag genom mitt förhållningssätt.
Det gör jag genom att tillhandahålla en utmanande och inspirerande pedagogisk miljö.
Det gör jag genom att erbjuda material som väcker fantasi, kreativitet och skaparglädje – Möjligheternas material.
Det gör jag genom att lyssna på barnen och utmana deras tankar.

Ett barn har hundra språk…

Det här är en blogg om min väg mot att bli ateljerista. Du kommer att få ta del av mina tankar och reflektioner. Det här är bara början…

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar