Veckobrev v. 38 - Visuell kompetens

Tankar efter föreläsningen

Visuell kompetens - visualitet och medvetande i Reggio Emilia.

Jag ställer fram en kanna med mjölk och en kanna med vatten framför ett barn. Hon är två år. Jag frågar vad hon vill ha att dricka till maten.

– Den! säger hon och tar mjölkkannan.

Det slår mig då, att det var ju precis det här som Tarja Karlsson Häikiö pratade om på sin föreläsning. Flickan hade lärt sig att se skillnaden på mjölk och vatten och kunde utifrån det bestämma vad hon ville ha att dricka. Under sitt liv kommer hon att samla på sig mängder med sinneserfarenheter; smaker, ljud, dofter, taktila och givetvis visuella. Mångsinnlighet.

Två av de sakerna som togs upp på föreläsning var att ögat/seendet är det dominerande sinnet och att lärande hör ihop med sinneserfarenheter. I läroplanen står det att

”Barnen ska få stimulans och vägledning av vuxna för att genom egen aktivitet öka sin kompetens och utveckla nya kunskaper och insikter. Detta förhållningssätt förutsätter att olika språk- och kunskapsformer och olika sätt att lära balanseras och bildar en helhet”

I mina ögon avser ”språket” i stycket ovan de språk som Loris Malaguzi beskriver i sin dikt ”Tvärtom, det är hundra som finns!”, alla de sätt som ett barn kan uttrycka sig på och kommunicera med och förstå sin omvärld. Det betyder att jag som pedagog jag ska vägleda och stimulera barnen så att de själva kan bli delaktiga i sin egen lärandeprocess och vara med och skapa sin egen kunskap.

Med detta förhållningssätt blir mitt uppdrag som pedagog och blivande ateljerista tydligt. För att utmana barns seende och utveckla deras visuella kompetens måste jag och mina kollegor skapa en mångfald av visuella upplevelser.

Vilka visuella upplevelser som vi väljer att ge barnet kommer att forma dess uppfattning av verkligheten och om sin omvärld. Detta ger oss en makt som vi måste hantera med respekt och eftertanke. Vad vill vi att barnen ska få tillgång till för visuella upplevelser på förskolan och vad har vi för syfte med dessa? Vi måste alltid fråga oss på vilket sätt detta formar barnet. I varje sekund tar barn emot olika synintryck. TV, böcker och annan media som riktas mot barn visar generellt förgivettagna normer och stereotypa könsroller. Genom att reflektera över hur vi presenterar vår pedagogiska miljö, material och dokumentation skapar vi möjligheter eller hinder.

Vi måste träna ögat och seendet på flera olika sätt. På min arbetsplats arbetar vi mycket med bilder i vår ateljé, både barnens egna bilder (målningar, ritningar/planer), men också bilder som vi söker på nätet. Dessa bilder arbetar barnen med i sitt eget skapande (imitation-reproduktion-kreativitet). Genom att vi inspirerar och utmanar barnen med frågor om bilden utmanas deras öga för detaljer, nyanser och perspektiv. Genom frågorna vi ställer till barnen kring t.ex. deras teckningar ifrågasätts deras förgivettagna världsbild. Därigenom öppnas en ny och större livsvärld vilket möjliggör för dem att tänka, handla och vara på ett annat sätt. Barnens arbete, både med sig själva och med det som de för tillfället skapar, utvecklas och berikas.