Jag hade tyvärr inte
möjlighet att vara med på studiebesöket vid Röda Sten förra
veckan. Fredric Gunve skrev i ett mail att besöket skulle handla om hur
man kan förhålla sig till staden och graffiti som en utställning.
Jag kände att det hade varit intressant att vara med. Jag hade ingen
egentlig tanke eller uppfattning om graffiti som konstform.
Nu har jag precis spenderat en helg i Stockholm. På en resa genom Stockholms tunnelbanesystem fick jag en kanske liknande upplevelse som den jag kunde ha fått vid Röda Sten. Överallt kunde man se graffiti, på tunnelbanevagnar, på byggnader, i tunnlarna... Vackra, färgstarka målningar med olika budskap. Texter som blandades med bilder och tags.
I mångas ögon är graffiti skadegörelse och
vandalism, medan det inom den kulturen är ett sätt att kommunicera.
Det är ett sätt att uttrycka sig på, precis som det är för andra konstnärer,
musiker eller författare. Ett språk ibland många andra. Att det
oftast sker under olagliga former är ju en del av budskapet och ett
sätt att väcka känslor och att få uppmärksamhet.
För mig är
innehållet i graffitimålningarna koder eller skiffer och jag har svårt att
tolka budskapet. Men för rätt mottagare och för sändaren skapas
mening.
Trots att jag står utanför kulturen kan jag ändå se den
konstnärliga talangen som ofta ligger bakom målningarna. Självklart är det liksom inom andra konstformer de som är mer eller mer seriösa och ambitiösa i sitt arbete. Flera av de målningarna som jag såg var väldigt detaljrika och professionellt utförda.
Man
väljer med vilka ögon man betraktar konst...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar