Veckobrev v. 44 - Kompetenta medmänniskor

-->

Under föreläsningen med Tarja Karlsson Häikiö berättade hon att de värden som man lyfter i förskolan, genomsyrar hela samhället i provinserna kring Reggio Emilia – Reggio Emilias värdegrund. Man har en barnsyn, människosyn och en kunskapssyn som bygger på demokrati. Ett samhälle i dialog. Det sker en ständig kommunikation mellan barn, föräldrar, samhälle, kollegor... Grannarna ställer upp för varandra. Man är medmänniskor.

Det svenska samhället ser oftast annorlunda ut. Generellt är bilden av oss svenskar att vi inte vill kommunicera eller diskutera med varandra. Vi håller oss på vår kant. Vi undviker gärna konflikter och kallas för ett ”konsensusfolk”.

På föreläsningen diskuterades vad vi vill att barnen ska ha med sig när de slutar förskolan. Vill vi ha barn som inte vågar tro på eller uttrycka sin egen tanke och som inte har tillit till sin egen förmåga (eftersom de aldrig har fått möjligheten att utmana sig själv) ? Eller vill vi ha barn som kommunicerar och som är innovativa, kompetenta medborgare?

Enligt vårt uppdrag och våra styrdokument finns det inget val. Det står tydligt dokumenterat vad barnen i förskolan har rätt till och vilken verksamhet som vi är skyldiga att erbjuda.

För att ha en bild av vilka barn vi vill ska lämna oss menar jag kräver att man också måste reflektera kring vilka barn som vi möter på förskolan. Vad tänker vi om barnen som börjar hos oss? Möter vi barn som vi tror att vi måste lära ut saker till som måste aktiveras ? Eller möter vi barn som är medskapare av sin egen kunskap och som vill och har lust att lära - barn som gör sig själva delaktiga- kompetenta barn.

För att kunna göra tiden på förskolan meningsfull och för att skapa förutsättningar för våra barn så att de kan bli kompetenta medmänniskor måste vi reflektera kring vår roll som pedagoger och kring vår egen praktiska teori.

• Man måste göra ett ideologiskt ställningstagande – detta avgör vad man riktar blicken mot.
• Man måste göra ett teoretiskt ställningstagande och reflektera kring hur man praktiserar detta. Om man exempelvis delar Vygotskijs socialkulturella syn på lärande bör man erbjuda en verksamhet där barn får möjlighet att göra tillsammans, visa varandra och att lära av varandra.

Vad händer när förskolebarnen lämnar vår verksamhet och börjar i skolan? Tyvärr har jag upplevt att flera av de värden som vi tycker är viktiga inte har någon plats i skolan. Våra barn uppfattas som lite besvärliga. Man uppskattar inte egna tankar och viljor. Verksamheten ser annorlunda ut. Förutsättningarna skiljer sig åt.

För att använda Loris Malaguzzis ord...

/.../ Ett barn har hundra språk
(och därtill hundra hundra hundra)
men berövas nittionio.
Skolan och kulturen
skiljer huvudet från kroppen.

Man ber barn;
att tänka utan händer
att handla utan huvud
att lyssna men inte tala
att begripa utan glädjen i
att hänföras och överraskas
annat än till påsk och jul.

Man ber dem:
att bara upptäcka
den värld som redan finns och
av alla hundra
berövar man dem nittionio

Man säger dem:
att leken och arbetet
det verkliga och det inbillade
vetenskapen och fantasin
himlen och jorden
förnuftet och drömmarna
är företeelser
som inte hänger ihop /.../

Jag har svårt att förstå!

Enligt Tarja Karlsson Häikiö är det på precis samma sätt i Reggio Emilia. Det kreativa och skapande arbetet som sker i förskolorna i Reggio Emilia fortsätter inte när barnen börjar skolan. Skolan i Reggio Emilia fungerar som vår skola.

Varför?

Jag vet att jag generaliserar.

Jag vet att det finns många goda exempel på skolor som har som mål att utbilda kompetenta medmänniskor och som inte skiljer huvud från kropp. Jag vill lyfta fram min dotters skola, Fridaskolan i Trollhättan, där man har som målsättning att utbilda tågluffare - inte charterresenärer... 

Läs gärna artikeln i Pedagogiska Magasinet...

http://www.lararnasnyheter.se/pedagogiska-magasinet/2012/09/17/har-utbildas-framtidens-tagluffare