På min arbetsplats har ateljén alltid haft en central plats. Den skapande verksamheten är viktig. Materialet som vi erbjuder skapar skapande möjligheter. Barnen har tillgång till många olika material, ett helt register som Stina Braxell uttryckte det.
Vi har precis i dagarna organiserat om hela vår verksamhet. Vi har skapat nya avdelningar och nya arbetslag. När vi satt ner och diskuterade den pedagogiska miljön tog vi hänsyn både till den synliga och osynliga miljön. Lika viktigt som att bestämma vilka rum och vilket material vi vill erbjuda, är det att diskutera vårt förhållningssätt och våra roller som pedagoger. Organisationen styr!
Jag har fram tills nu arbetat på en småbarnsavdelning. Nu har jag lämnat den skapande verksamheten som vi har haft där. De första mötena med material. Undersökandet, nyfikenheten, förundran och klottrandet.
Nu har jag börjat arbeta med våra största barn. När jag kom in i ateljén i dag var det full aktivitet. Jag hade nästan glömt känslan. Några barn blandade färger och målade vid våra stafflin. Andra limmade ihop träbitar från ett gammalt parkettgolv med limpistolerna medan någon hade kommit över en stor burk med blått glitter.
En pojke kom fram och bad mig om hjälp. Han skulle göra ett träd. Jag frågade vilket material han hade tänkt att arbeta med. Ull, sa han, så jag behöver såpa och en plastpåse så att jag kan tova. Min kollega Emma berättade att han gjort ett annat träd tidigare. På det trädet hade han gjort rötter av pinnar som han rullat in i lera. Kronan på det trädet var av tovat ull.
Jag undrar om jag kommer att få plocka fram leran i morgon...
UPPGIFTEN
Materialöversikten som Stina Braxell gav oss är ett bra sätt att dokumentera det material man har. Den gör också att man lätt kan upptäcka vilka material som används mest och vilka som man kanske behöver erbjuda oftare. Ju fler material man har och ju fler tekniker som barnen blir förtrogna med ju fler språk får de att uttrycka sig på.
Vår uppgift var att prova på och bli förtrogna med material som vi inte arbetat med så mycket tidigare och att skaffa oss fler erfarenheter av olika material.
Eftersom jag fram till nu har arbetat på en småbarnsavdelning valde jag att prova på tekniker och material som det lilla barnet klarar av och som skapar sinnliga upplevelser och erfarenheter. De flesta materialen har jag använt tidigare men kanske inte på samma sätt. Jag ville få samma upplevelse som barnen. Att verkligen använda mina sinnen och låta mig förundras.
Jag valde att skapa ensam. För mig är skapande vila och ett lugn. Jag kan koppla bort andra tankar. Några joggar, jag skapar.
Jag har provat på flera olika tekniker och material men väljer att presentera följande...
Det första materialet jag provade var pulverfärg. Jag blötte ner ett stort växtpapper och lät färgpulvret få liv i vattnet. Det virvlade runt på pappret och skapade fantastiska mönster. Jag fyllde en liten plastburk som det varit glitter i med pulver. Det blev då lättare att hantera,framförallt med tanke på att våra yngsta barn skulle få prova på själva. Känslan och resultatet blev väldigt effektfullt och lekfullt.
Att måla vått i vått har alltid fascinerat mig. Jag har målat mycket i akvarell och har då sett hur vattnet i sig blir ett spännande komplement till färgen. Vattnet blir viktigt i sig självt.
I den andra aktiviteten blev jag inspirerad av ett stort Marimekkotyg som jag spännt upp som en tavla. Tyget "Juhannustaika" , som är designat av Aino-Maija Metsola, ser ut som en akvarellmålning i starka färger som flyter in i varandra. Tyget gör mig glad.
Jag blötte ner vit lakansväv och sträckte ut det på ett bord. Jag hade förberett med temperablock i samma nyanser som på Marimekkotyget och penslar i olika storlekar. Återigen blev det en effektfull upplevelse när färgen fick liv i tyget. Jag inspirerades av mönstret.
När jag målat klart på tyget lyfte jag upp det från bordet. Kvar fanns ett avtryck av vatten och färg.Förgänglig. Jag fångade upp den genom att trycka ett växtpapper mot bordet. Det blev en helt ny bild, som en skugga av nyanser från den första målningen.
Till sist ville jag bara få känna känslan av att stoppa händerna i ljummet tapetklister. Jag hade inte för avsikt att skapa något annat än en sinnlig upplevelse. Jag kom att tänka på ett citat ur Elisabeth Skoglunds bok ”Lusten att skapa”:
"Tapetklister, glider sensuellt. Gärna ljummet och skönt, kanske blanda med färg. Åka kana i. Att klibba händerna i. Klafs, smafs, slira i väg..."
Precis så var det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar