Veckobrev v. 48 Projektarbete och ateljén som pedagogisk miljö.

Jag tror att man på många förskolor ser ateljén som en plats för skapande i form av måleri,skulpterade, snickeri osv. Det traditionella målarummet. Jag har sett alltför många förskolor där man inte ens kan se att det är ett rum för skapande. Färgflaskor och material finns innanför stängda garderobsdörrar. Hur ska barnen kunna inspireras? Hur ska barnen kunna veta vilket material som finns och vad man kan göra av det?

Vi har pratat mycket under utbildningen om hur viktigt det är att barnen har tillgång till material. Att de får en materialkännedom och att de känner sig förtrogna med flera olika material.

Jag vill att ateljén ska vara en plats för nytänkande och uppfinningar. Det ska vara en rik miljö där barnen tankar och idéer kan tas tillvara. Det ska finnas plats för barnens fria skapande men också för de projekt som drivs på förskolan.

Det här bygger på att det faktiskt finns material och verktyg som barnen får och kan använda. Tänk att hela tiden behöva stoppa barnens processer för att man inte kan låta dem prova sina teser därför att man inte kan erbjuda material.

Jag vill dela med mig av ett projekt som vi hade för ett par år sedan på min förskola. Temat var vår stad Trollhättan.

Vårt syfte var att väcka intresse för teknik, matematik och konstruktion med utgångspunkt i det som finns i vår stad; vattenkraften, bil-/lokomotivindustrin, filmskapandet, våra olika brokonstruktioner mm.

Vi har pratade med barnen om Trollhättan. Vi började med att göra en brain-storming för att få reda på vad barnen redan visste om vår stad. Det visade sig att de redan hade en stor förkunskap som vi kunde bygga vidare på. Flera av barnen nämnde vårt vattenfall och slussarna. De flesta av barnen hade också någon anknytning till vår bilfabrik SAAB.

_

Inte långt från vår förskola finns det en forsande bäck som vi besökt flera gånger. Denna kom att symbolisera älven och fallen i miniatyr. Barnen byggde vattenvägar, slussar och fördämningar i bäcken. I vår ateljé byggde de båtar som vi provade flytkraften på i bäcken. Flera av båtarna sjönk eller välte. Vi bad barnen fundera på varför. Båtarna bars tillbaka till ateljén. De ställde hypoteser, analyserade, drog slutsatser och experimenterade . Nya konstruktioner gjordes. De bytte ut material, tog bort och la till nya detaljer. Tillbaka vid bäcken igen gjordes nya provturer.

Vi byggde också om vår ateljé till en bilfabrik och bilsalong. Vi tittade på en film om SAABs biltillverkning. Barnen konstruerade först olika egna bilmodeller, för att slutligen enas om en modell som de byggde upp tillsammans. Det blev livliga diskussioner om vad som skall finnas på en bil och vem som gör vad, hur många måste man vara för att bygga en bil?

Barnen konstruerade de olika delarna på bilen. Några ensamma, några i grupp. Det skapades bildörrar, säten, vindrutetorkare. Vi använde datorer och tittade på riktiga bildelar. Hur ser egentligen baklamporna ut? Varför har de olika färger?

Det utvecklades till spännande projekt som kunde utvecklas och växa tack vare vår ateljé och de möjligheter som finns där i form av material, verktyg och inte minst i pedagogernas förhållningssätt.