Eget skapande projekt: Tredimensionellt transfigurativt skapande

Lampan ”Det lekande ljuset”

Uppgiften som vi fick av Stina Braxell var att nyskapa i tredimensionella material. Återvinningsmaterial skulle få nytt liv i en ny form. När jag förstod att det var jag och inte barnen på förskolan som skulle skapa låste det sig ganska snabbt för mig. En prestationsångest dök upp och funderingar på VAD jag skulle skapa.

Det här skapandeprojektet startade med en upptäcktsfärd i skåp och gömmor. Jag hittade bl.a. en gammal sockel till en lampa...

Inspirerad av vår workshop om ljus och reflektioner fick jag en tanke om att arbeta vidare på detta tema. Jag letade efter material som på olika sätt reflekterade ljus, min dotters gamla discokula och en låda full med gamla cd-skivor som blivit bortglömda till förmån för spotifys digitala massutbud av musik samt gamla julgranskulor. Jag hittade också några prismor från en gammal lampa. Jag bestämde mig för att göra en lampa som på olika sätt skulle kunna reflektera ljuset och skapa nya intryck av rummet. Min tanke var att den inte bara skulle fungera som en ljuskälla utan också skapa ljusfenomen i rummet.

Jag togs över av min idé och inser så här i efterhand att mitt material i sig kanske inte är så tredimensionellt. Men min lampa blev flerdimensionell.

 

 

 

 

 

Jag ville inte täcka för hålen i skivorna utan låta ljuset släppas igenom för att också skapa en reflektion uppåt. För att ytterligare se om ljuset kunde reflekteras mot taket valde jag att limma ihop cd-skivorna med den silvriga sidan utåt.

 

 

 

Jag ville ha en enhetlig färg och det föll sig naturligt att det mesta av materialet gick åt det silvriga hållet. Jag ville använda olika material att fästa prismorna och julgranskulorna på olika sätt, för att få olika rörelser i modellen. Till vissa kulor använde jag en tjock böjbar metalltråd. Jag valde att forma den som en spiral för att se hur skuggorna skulle se ut. För de mindre kulorna använde jag en tunnare ståltråd som även den formades som en spiral. Till prismorna och de glittriga flirtkulorna valde jag istället en genomskinlig, elastisk gummitråd. Effekten blev att prismorna och kulorna rör sig långsamt och skapar reflektioner som rör sig i rummet.

När jag monterat en bråkdel av mitt ihopsamlade material upptäckte jag att jag inte använt mig av discokulans små speglar. Även mina små prismor blev liksom över. När jag tittade på min skapelse kände jag att den kändes färdig. Att sätta fast för många detaljer kändes överflödigt. Kanske kan jag med dem vid ett senare tillfälle om en bra idé dyker upp.

 

Så här blev min cd-skivslampa. Bilderna är tagna när solen gått ner. Enda ljuskällan är glödlampan. Jag tror att effekterna kommer att bli spännande när solens strålar studsar mot den. Jag tänker att prismorna kommer att skapa ett färgspel på väggarna. Jag återkommer med fler bilder i solljus.

En bild är taget i grodperspektiv för att få med det som händer mot taket. Hålen släpper igenom ljuset precis som jag hoppats på. Man kan också se skuggorna av spiralerna som slingrar fram över det vita taket.

        

  

 

 

Det här var ett roligt och utmanande projekt. Lampan kommer att få en plats på min förskola. Förhoppningsvis kan den inspirera till flera olika spännande projekt.

Att skapa transfigurativt är något som våra barn är vana vid. Vår ateljé är full av återvinningsmaterial. Till skillnad mot den ”rädsla” som jag kände för det här projektet känner barnens fantasi nyfikenhet och kreativitet inga gränser. De ger olika material nytt liv i sitt skapande hela tiden.

Precis som Stina Braxell skriver så måste vi pedagoger hjälpa barnen att behålla sin nyfiken och även sin fantasi. För dem skulle den här uppgiften inte kännas som den först gjorde för mig. Krav på prestation och riktighet.

Stina Braxell (2010) skriver om hur vi vuxna ofta förlorar vår nyfikenhet. Och, vill jag tillägga, vår förmåga att fantisera.

”Någonstans på vägen från barn till vuxen förlorar vi nyfikenheten och det kan vara värt att fundera över varför, så att man inte gör om de misstag som ledde till förlusten. Om vi lyssnar, ser och reflekterar kan arbetet med barnen faktiskt vara en hjälp att hitta tillbaka till den egna nyfikenheten”. Och vår fantasi och kreativitet!

Att skapa har ett egenvärde i sig. Det är en meditativ upplevelse. Man tillåter sig att använda sin fantasi och kreativitet. Man lockar fram barnet i sig. Det bör man göra ofta!

Jag är en skapande, kreativ människa. När det är i material jag är förtrogen med. Den här gången var det nytt. En utmaning.

 

Källa: Braxell, Stina Skapande barn – att arbeta med bild i förskolan (2010). Stockholm: Lärarförbundets förlag